Jag fick en fantastisk recension av min senaste bok, både förstående och hyllande. Min kolorit angavs som mästerlig och recensenten beskrev hur han förflyttades sinnligt och emotionellt till sin barndoms snölek och det magiska snöljuset i vintermörker och lyktsken. Han var dessutom underrättad om min tidigare bokverksamhet och menade att jag här fortsatte utveckla den samtida realistiska (och poetiska!) kollektivberättelsen, vilket passade mitt kynne och blick.

Vi barnboksskapare har genom åren klagat över dåligt utrymme i medierna för barnbokskritik. Dessutom i många fall okunnighet om genren. Mer innehållsrelaterande än analys av gestaltning. Avsaknad av relation till tidigare bokverksamhet.

Seriös barnbokskritik borde vara lika självklar som kritik av böcker för vuxna. Visserligen kan knappast de små läsarna själva ingå direkt i det kritiska samtalet men det finns en hel värld av föräldrar, bibliotekarier, lärare, förlagsfolk, forskare och andra som är intresserade. Dels eftersom det gäller barnen som är i färd med att skaffa sig en världsbild, alltså till viss del en pedagogisk utgångspunkt. Men också intresse för böckerna utifrån personligt/vuxet perspektiv.

Jag som upphovsman är också intresserad av barnbokskritik. Krasst försäljningsmässigt blir jag jätteglad för entusiastiska recensioner av de egna böckerna. Men jag är också intresserad av att läsa kunnig och konstruktiv kritik (då kan man ta till sig även negativa formuleringar) av mina egna och kollegernas böcker - för jag vill befinna mig i en vuxen värld av utveckling. Inte trots att jag gör böcker för barn utan för att det är självklart när man sysslar med kultur över huvud taget i ett samhälle.

En kunnig kritiker analyserar varje boks ärende och hur den lyckats med gestaltningen. Men om man hamnar i en ström av röster som bara upprepar vissa mantran kan det få negativa konsekvenser för det egna skapandet. Jag hittade en text som jag skrivit för länge sen. Den handlade om fåglarna i Råstasjön - problem med trångboddhet skulle behandlas på det årliga sjöfågelsammanträdet för utdelande av sommarbostäder. Det var en bra text tyckte jag och undrade varför mitt förlag hade tackat nej till den. Fast sen kom jag ihåg - den hamnade mitt i ett kompakt upprepande av "ännu en av dessa barnböcker med förmänskligade djur som huvudpersoner". Den var aldrig inne på förlaget, jag tappade entusiasmen.

För ett par år sen fick vi veta från Aftonbladets kulturchef att man där inte anser det vara av intresse med en barnboksbevakning. På DN gjordes förändringar som uteslöt en del verkligt kunniga recensenter. Nu är det SvD som drar ner på barnboksrecenserandet - efter att ha framhållits några år som flaggskeppet i genren. Om inte viktiga medier tycker det är intressant med ämnet blir det förstås inte heller någon återväxt bland barnbokskritikerna. Jag tror det låter så här på många tidningar runtom i landet: "Du som nyss skaffat barn, du kan väl skriva några rader om de här barnböckerna".

Och nu undrar ni kanske i vilken tidning jag fick den fina recensionen som jag inledde med? Ingen tidning alls, det var en särdeles intelligent författarkollega som jag brukar byta böcker med. Kanske blir det den enda recension jag får.

Läs också Lennart Engs blogg på Svenska Tecknares hemsida, med vidare hänvisning till Svenska Dagbladet.

Ett uppslag ur Anna Bengtssons nya bok En hög med snö, Alfabeta 2012

Dela