Jag blir så trött. Och arg. Och ledsen. Biblioteken i Stockholm är inga höjdarställen. De borde vara det, men är det inte. Ofta trånga lokaler. Gamla. Icke ändamålsenliga. Och nu ska det alltså bli ännu sämre. Stora besparingar väntar. Nedskärningar. Och ingen kan få mig att tro att verksamheten kommer att bli bättre av det.

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det händer att jag blir inbjuden till bibliotek i andra delar av landet, och ofta slås jag då av vilka fina bibliotek det finns. Luftiga, stora rum, inbjudande barnavdelningar, ofta med sköna soffor för läshäng, ibland med speciella, fantasieggande rum för sagoläsning och verkstäder för måleri och annan skapande verksamhet.

Ofta slår det mig också hur många fler böcker det tycks finnas. I Halmstad jobbade jag ett tag med ett boksamtalsprojekt tillsammans med några olika skolor och där kunde jag gå in på det vackra huvudbiblioteket och direkt låna ihop flera exemplar av samma bilderbok - en nödvändighet om man jobbar med boksamtal. Något som aldrig lyckades när jag ledde läsecirklar i Stockholm. Visst, om jag hade god framförhållning kunde jag beställa in böcker från flera olika filialer. Men det kan jag ju i Halmstad också. Om jag inte bara vill ha 3-4 ex, utan fler.

Nu kan någon förstås invända och säga att så är det ju inte överallt i landet. Det finns minsann dåliga bibliotek på många ställen. Och de bibliotek som bjuder in författare och föreläsare kanske också ligger i regioner där biblioteken har en bra budget.

Men det kanske är just det som är poängen. På vissa ställen satsar man på bibliotek. Eftersom man vet - ja, faktiskt vet - att det är bra för samhället i stort.

Det finns t ex en dansk studie från 2015, av konsultbolaget Copenhagen Economics, som visar att de danska biblioteken bidrar med 2 miljarder per år till landets BNP. Att satsa på bibliotek är alltså väl investerade pengar. Testat och bevisat.

I Eskilstuna - en annan svensk stad där jag varit en del - inledde man 2015 Lässatsningen där "det långsiktiga målet är att barnet ser sig själv som en läsande person, med tilltro till sin egen förmåga." Stadsbiblioteket fick resurser, fem helt nya tjänster tillsattes, det blev ett lästeam med erfarna bibliotekskonsulenter som jobbar mot skola och förskola och når både barn och pedagoger. I Eskilstunas kommuns årsredovisning 2018 står det så här: "Elevernas läsförmåga har ökat i årskurs 1-3. Kommunens lässatsning, Läslyftet (Skolverket) och bibliotekets roll är faktorer som bidragit.".

Det finns fler goda exempel. Jag orkar inte räkna upp dem alla här. Jag tror min poäng går fram ändå. I vissa delar av landet satsar man på biblioteken. Ungefär var 10:e svensk bor i Stockholm. Här satsar man inte. Tvärtom. Nu vet ni varför jag blir trött. Och arg. Och ledsen. Och riktigt jävla förbannad.

Dela