Bokmässan i Göteborg, en stor fest för alla som älskar böcker, diskussioner och möten. Som författare är det ett tillfälle att möta sina läsare och inte minst att träffa kollegor. Som en stor personalfest, skulle man också kunna beskriva det.

Mina personliga minnen är många. En gång lyssnade jag till när Ulf Stark hade fått ett fint pris. Hans tacktal var fullständigt lysande. Så underfundigt, kärleksfullt och ödmjukt (Ja, vi har i sanning blivit en dårfink färre...) Det var så bra, så jag automatiskt förstod varför just han hade fått priset.

Eller att se hur Janne Lööfs signeringskö ringlade sig igenom halva mässhallen. Hur Janne tog sig tid att rita en gubbe i varje bok och en liten personlig hälsning. Vilken respekt!

Så bokmässan är en fest. (jag hoppas att jag har uppfattat det fel, men har man ändrat namnet från Bok- och biblioteksmässan till bara Bokmässan? Väldigt synd i sådant fall, med tanke på alla bibliotekarier (våra största hjältar) som kommer tillresande från hela landet för att uppdatera sig när det gäller nyskrivna böcker) .

Men...

Visst har det skavt en del. Många intressanta samtal, debatter och föreläsningar har skett bakom stängda dörrar där entréerna har varit hiskeligt dyra i mina ögon. Under mina drygt femton år på bokmässan har jag därför på de seminarier jag har deltagit i kunnat räkna barn i publiken på min ena hands tumme. Men många missförhållanden här i världen går det ju faktiskt att åtgärda.

Så sagt och gjort. I Barnboksakademins namn bestämde Per Gustavsson och jag träff med två representanter för Bok- och biblioteksmässan.
- Vi tycker att ni gör för lite för barnen på mässan, framförde vi.
- Det tycker vi också, svarade de. Men vi har haft svårt att hitta en "neutral" samarbetspartner.
- Men här är vi ju, Svenska Barnboksakademin!
- Ja, här är ni ju!
- Ska vi kalla det för Barnsalongen?

Därför blev det bestämt att mässan stod för lokal, teknik och personal och Svenska Barnboksakademin fyllde hela söndagen med innehåll. Jag fick personligen äran att klippa band och inviga denna historiska dag tillsammans med en liten grabb. Med saxen i våra sammanflätade händer utropade vi Barnsalongen 2017 för öppen. (Vi la också till att Barnsalongen inte skulle stänga dörrarna mellan framträdandena, men att man måste smyga in för att inte störa det pågående samtalet.

Så blev det högläsningar, frågestunder, ritbattle och samtal mellan barn och författare. Det kändes bra ända in i hjärteroten! Ljudet var på topp, ungarna hade stora sköna kuddar att sjunka ner i, ballonger hängde från taket - och alla som kom mellan framträdandena smög så fint till en ledig plats.

Så tack till vår fantastiska samarbetspartner, Bok- och Biblioteksmässan och tack till alla författare och illustratörer och inte minst, tack till alla barn som gjorde dagen till en alldeles speciell dag. Dagen då barnen fick sin alldeles egna litterära salong!

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dela